Jag lyssnade på den.
Satte på låten, den som påminer mig.
Om dig.
Jag lyssnade men kunde inte hålla tårarna borta.
Kunde inte.
Jag kommer ihåg det än idag.
Vi sa hejdå, och du lämnade mig.
Du sa det med enkelhet, för du hade redan.
Glömt mig.
Jag sprang ut, satte mig på balkongen blickade uppåt.
Tårarna rann ner från mina osminkade kinder.
Jag ville ge upp, föralltid.
Jag trodde ju på dig, för du fick mig att känna.
Kärlek.
Vi pratade alltid till sena midnätter, och skuggorna smög sig på.
Men du stannade alltid uppe.
Med mig.
De var ju en självklarhet att det skulle vara vi, du och jag.
Jag satt på balkongen, blickade uppåt.
Denna sommaren skulle ju vara vår, kommer du ihåg?
Du lovade att vänta på mig, tills jag var redo.
Lovade du för mycket?
För senare den kvällen, försvann du.
Och du tog mitt hjärta med dig.